the jonie website

Har en mapp på datorn som heter "Bilder jag gillar" och där samlas allt jag hittar på nätet som jag inte kan låta passera.

Jag har en inspirationsbok som jag klistrar in allt möjligt i. Klipper ut från tidningar, skriver ut, foton, teckningar. Allt ifrån typografi, design, konst, texter osv. Det är verkligen ett tips. Varje grej jag klistrar in blir också som ett litet minne från vad som händer i livet just då.

Mer musik! Lyssnar på den här non stop just nu.

Läser ett inlägg hos Anna Hibbs om muslimska kvinnor i burka. Jag länkar. Hon skriver bl.a att det ser läskigt ut, och att det blir en märklig kontrast då en heltäckande kvinna går bredvid en "normalt" klädd man. Hon avslutar med att hon är glad att vi i väst har kommit så långt i väst, även fast det såklart finns förtryck här också, av annan karaktär.

Jag håller med i det hon skriver. Denna sammanfattning dock, vilken jag tror representerar var och varannans uppfattning i det svenska samhället, är så himla lätt skrapad på ytan. 

Det blir naivt och lite pinsamt hur vi i västvärlden okritiserat anser att här "lever vi rätt." Att vår utvecklingskurva är ett universiellt ideal. Jag har satt mig in i ganska många debatter gällande burka och kvinnligt förtryck och jag upplever det som att kulturella olikheter och förståelsen för dem (nödvändigtvis inte acceptans) är väldig låg. Jag tror att tanken är vanlig: "Bara kvinnan får av sig burkan är 'problemet' löst." Och speciellt i ett land som Sverige där det finns så mycket hjälp och stöd och coachning för kvinnor att agera självständigt, starkt och bli individuellt (...) 

Liksom var ska man börja? Hur resnonerar vi då en stor del av Sveriges invandring har bakgrund i kollektivism? Där släkt/familj och heder är livsavgörande, och det med ett patriarkat som inte försvinner bara för att landsgränser överstiges. Burkan påminner oss om en moralisk, politisk och sociologisk struktur vi inte alls förstår oss på. Och förstår vi inte, då blir vi rädda, och blir vi rädda stöter vi bort och tycker negativa saker. 

Det pratas mycket om att acceptera varandras olikheter (lite trendfaktor på den, jo) - men det vi menar är att acceptera olikheter på våra egna villkor. En vanlig uppfattning anser jag vara att kulturella olikheter är nice så länge de inte frånskiljer sig allt för markant från våra egna. En libanesisk festmåltid känns lite lagom kulinariskt, men att arbeta jämsides men en kvinna i burka - mjea, inte så trevligt längre.

Nu låter jag lite som den kulturromantiker jag inte är. Exempelvis håller jag inte alls med om att "många kvinnor väljer burka självmant."  Det finns så många faktorer i samhällen som absolut inte är självvalda. Näst intill inga alls. Att påstå att burkan är självvald är närmast absurd. Däremot kan det i många fall vara accepterat, men den distinktionen bör förtydligas.

Min poäng är att flagga för min allergi gentemot klappandet på huvudet. Att skapa någon slags hierarki i sina egna tankbanor om vad som är normen för ett gott liv. Min åsikt står fast vid att förtryck är universiellt och ter sig olika i olika sammanhang. Vi i västvärlden har kommit otroligt långt i många avseenden - men något facit existerar inte.

(Bara det faktum att tänka: Vi har kommit långt, som en slags tidslinje, är typiskt tankesätt för västerlänningar. I andra kulturer ter sig detta i "sprialform" och då lägger man in helt andra värden. Vi är så otroligt präglade av vårat emiska synsätt i precis allt vi kommer över.)

Har velat bleka tänderna i flera år. Förstår inte varför jag inte bara har gjort det?

Men däremot gillar jag inte när tänderna ser nyblekta ut. Sådär att man reagerar på hur onaturligt de lyser upp. Gissar att det är så i början precis innan det "har lagt sig."

Jag bokade tid för tandblekning idag, ett erbjudande via Groupon. 870 kr istället för typ 4000 kr. Tänkte att det är ödet som ville sparka mig i baken. Däremot fanns det inte tid förens AUGUSTI eftersom det många i kö. Haha, fail. Men nu är det ju bokat, och jag får vänta tålmodigt. Kanske är en rätt nice grej att göra i slutet av sommaren (kontrast till brännan.) Och en uppfärschning inför hösten.

Gäääsp och godmorgon. Det slog mig att min långhelg kommer infatta plugg, plugg och åter plugg. Har en hel del högar att mata av de kommande veckorna innan sommarlov. Sheeeit, sommarlov? För slappt. Apropå sommar hade vi AW (AS) på Josefina igår och invigde sommaren. Härligt uppstyrt där.

Nu kan du prenumerera på Adobeprogrammen (nya CS6.) Photoshop, Illustrator, Indesign, Dreamweaver, Muse, mfl mfl. Det innebär att du betalar 500 kr/mån istället för engångskostnaden 26000 kr. Som student är det extra intressant då får grym rabatt, cirka 250kr/mån.

Fördelarna med Creative Cloud verkar vara många. I prenumerationen ingår programuppdateringar. Du får extra lagringsutrymme, externt från datorns hårddisk, där du kan spara dina filer och sedan öppna dem från annan dator. Totalen av månadskostnaderna på prenumerationen överstiger inte den köpta engångskostnaden inom loppet av cirka 2 år. Efter denna period vill du troligtvis uppgradera dig till de senaste verisonerna om du sitter på ditt köpa kit, och en uppdatering i de fallen går på cirka 6-8000 kr vilket i Creative Cloud-prenumerationen som sagt ingår.

Läs mer här.

Fika med Mickan och en sväng ned till hamnen därefter.

Har nyss svtplayat Dokument inifrån - "Ingen riktig våldtäkt" med Robyn som berättarröst.

Jag verkligen uppmanar er att lyssna på hur ungdomarna uttrycker sig när de pratar kring våldtäkt. Killarna och tjejerna som intervjuas refererar fortfarande till "den korta kjolen", att en tjej inte bör bli för full, att en tjej kanske ljuger, hon får väl skrika och göra motstånd och att killen kanske inte fattar signalen. Mest mörkrädd blir jag över att höra detta komma från tjejerna själva (26.40 in i klippet.)  Min f.d föreställning var en utveckling i fråga om genus och jämställdhet, och främst hos unga tjejer och deras kunskap kring integritet. Vet inte vad jag har grundat denna föreställning på, för om attityderna i dokumentären speglar en allmän inställning, då har jag varit ute på rejäla villovägar.

Hela dokumentärens innebörd är jobbig att se och höra på, men just intervjuerna och hur det pratas kring våldtäkt och kvinnans förlorade rätt är det som skrämmer mig mest. De fnissas till ibland, skrattas bort, tycks mest ingenting emellanåt.

Och sedan suckar vi andra högt över det dagliga tjatet kring genusdebatten.

Uppenbarligen har den inte ens börjat.

Finns det något vackrare djur? De starka, stolta och ensamna. Tycker de passar så bra in i vår svenska natur. Blir någon slags magisk kontrast. Drömde om ett lodjur i natt som kom till en stuga jag fanns i mitt ute i skogen och jag tog de bästa bilderna EVER med min kamera. Drömmen var så verklig att jag blev besviken när jag vaknade och insåg att bilderna inte fanns på riktigt. Happ happ..

Jag är mer aktiv på Twitter och Instagram just nu. Inte värsta värsta, men mer än här. Tänker hela tiden "nu ska blogga" men jag får liksom inte tummen ur. Inte lika ofta som förut iaf. Så där kan ni också kika in mellan varven. Joniemacaronie heter jag på båda ställena.

Den här helgen har vi haft en liten "get together" med kurskamraterna från Interactive art direction. Gruppuppgifter, sökoptimeringsundervisning, snack om appar osv.

Speciellt intressant då vi kom in på vilka kanaler jag som designer ska använda för viss typ av marknadsföring. Jag måste förstå kundens avsikt med hans/hennes rörelse på nätet. Vad är ex. målet med en banner på en webbsida? Krasst kan jag inte göra en banner som skriker "tryck här och köp" på ex. aftonbladet.se eftersom att publiken inte är där för att köpa. I det fallet måste jag istället jobba med att stärka varumärket som genererar köp i framtiden. Osv osv! Låter kanske självklart, men det var väldigt givade info.