The Jonie Website

Jag är sur i min ensamhet. Det fungerar inte att installera den Ipod jag köpte idag.... Trams säger jag bara. Här lägger jag ut mina ihoparbetade knegarpengar på något så värdelöst som en trasig plåtmanick, förmodligen från Taiwan dessutom. Nu skulle jag ha haft min livskamrat här så hade problemet varit väck. Killar kan ju det här med tekniska problem har jag hört. Vart är gräbbsen när man behöver dem?

Ohoj! Nu är jag så glad! De har precis ringt från ett jobb jag som verkligen vill ha och jag ska på intervju imorgon.. Hoppas det går vägen. Håll tummarna för mig nu!

De mest intressedödande blogginledningarna är beskrivning av väder. "Idag är det soligt och skönt" eller "Usch vad molnigt det är utomhus". Folk som envisas med molntjat och luftfuktighet blir lika tråkiga själva. Jag är då en utav dem, men ska från och med nu sluta. Om alla skulle skriva om väder härs och tvärs hade ju det här med blogg vara utdött förflera år sedan. 

Om ni tittar ut kanske ni förstår att jag först hade tänkt att skriva något om det dåliga vädret (verkar som om att jag också gjorde det nu?) Det ligger en förbannelse över oss människor och prat om väder. Den kommer förfölja oss så länge vi har ett väder att prata om. Tänk den dagen vi inte har väder(!) dött och mörkt.. Då kommer vi säkert prata om det ändå, att "det vore skönt med lite väder.."

Det här håller inte. Nu ska jag fixa mig och åka in till stan. Senare idag väntar grillning hemma hos Carolajnen. Vi ska grilla lax tror jag? Lax är laxigt. Hoppas på bra väder....

Jag stekte precis en hamburgare. Lägger på ost, sallad, lök och tomat.. Tar tallriken, sätter mig i vardagsrumssoffan, skär i mitt gnäggkött och märker att halva biten fortfarande är rå. När man är så inställd på smak, konsistens och stillad hunger kan den här upptäckten vara den värsta av sin sort. Ungefär som att gå 5 kilometer för att handla nån skitsak som saffran eller hönsbuljong och vid kassan upptäcka att plånboken är kvarglömd hemma.

Haha,  jag sitter och fnissar för mig själv när jag tänker på det jag nu ska skriva om. Nu när det nalkas Eurovision kom jag över Finlands monsterbidrag Lordi som vann 2006 och den uppståndelse som blev efteråt. Alla var ju helt paralyserade av dessa illaluktande lustigkurrar och Finland fick kanske sitt livs moment, någonsin?

Jag ser en stor komik i det här. Minns ni dessutom när Finlands befolkning gjorde uppror då media visade hur tjejen med synt såg ut utan sin förklädnad? De kallade henne skönheten. Invånarna vart vansinniga över pressens agernade. Hahaha.. Jag älskade finlandspressen. Det roliga är ju egentligen det att inte en jäkel bryr sig idag. Det skulle väl vara finländarna själva då. Jag tycker att det här är skitkul, jag gör verkligen det, haha.

Jag vaknade åter igen av klassisk musik genom väggarna här hemma hos Joul. Denna gång var hela Rhapsody in Rock inbjuda hos grannskapet för såhär pampigt och högt har det aldrig varit förut. Kanske är det sommarvibbarna som får kreativiteten att flöda, vad vet jag.... Det jag VET är dock att min sovmorgon gick upp i rök och att reprisen av Skilda världar på fyran klockan 10 aldrig har varit så dåligt som under år 2008.

Idag väntar en andra intervju på samma företag som i fredags. Jag tycker synd om mig själv för att det går så segt med att få napp på mina andra arbetssökningar. Det känns som om inga andra får kämpa för att få jobb på samma sätt som jag? Jag kanske helt enkelt inte är en sån som arbetsgivare vill anställa. Blööörp!

I fredagskväll satt jag, min pojkvän och hans kompis på Fridays och diskuterade löst om vad ni skådar på nedanstående bild - kvinnokroppen. De verkade vara eniga om att en tjej ska "ha något att ta i" som det så oskyldigt kallas. Denna klyscha är lika sönderanvänd som mina leriga gamla träningsskor i hallen. Faktum är att denna lögn står mig redigt upp i halsen. Eller, jag tror faktiskt att vi män och kvinnor talar helt olika språk i den här frågan, precis som när det kommer till allt annat. När en kille vill "ha något att ta i" menar han former a la Carmen Electra medan en tjej relaterar detta uttalande med en figur likt Jordan Sparks. 

Helt betydelselöst av mig att skriva detta. Jag har faktiskt ingen poäng, för er som väntade på den. Ibland är det bara så att killars trångsynta tankesätt får hela min kropp att klia. Eller vadå, är Jennifer i sitt snyggaste tillstånd på bilden här under kanske? Säg mig nu!

Precis som med mina andra vardagsrutiner är en redig facebookrunda något jag värdesätter högt. Försöker logga in, knappar lösenordet jag har till bloggen, kommer på att jag skrev fel i samma tiondelssekund då jag trycker på "login", suckar och blir trött på mig själv, vill slå någon när sidan "Incorrect password/password" ploppar upp - som om att jag inte redan visste?

Väl online snokar jag och gottar mig i massa gratis skvaller. Vilka som har gått från "Beeing in a relationship" till "It's complicated" och så vidare. Idag kom jag över två klasskamraters "wall to wall" och märker att det tydligen har planerats en klassreunion. Ganska intressant faktiskt. Ska vi sätta 10.000 riksdaler på att jag inte kommer bli tillfrågad? Det här är det tråkiga med min datanördsklass (ursäkta orval, men jag har känslan av att vissas dataintresse börjar ta över deras sociala intelligens i och med detta) För sedan när slutade man med att bjuda "henne men inte honom" när det kommer till att fira något en hel grupp har gemensamt? I lågstadiet inför Josses pyjamasparty? Please people! Ehm.. hm.. med den här tillsynes poänglösa texten här vill jag förmedla budordet(?) "vänskap" till er alla. Inte att glömma