The Jonie Website

Fick nyss reda på att BWO ska komma hit idag och fota inför deras nya platta. Jag blir lätt nervös inför sånt här. För då ska man hej & hå låtsas som att man är helt opåverkad av deras närvaro. Låsas att man inte vet vilka de är (fästan jag sjunger med i alla deras refränger i bilsätet och kanske har tyckt att den där Martin.. ja han..) Ohu.. jag blir smått kissnödig av det hela faktiskt. Vilken amatör va? Fast jag erkänner det i varjefall.

Update: 
Alexander Bard strövar runt här, iförd beigea ridkläder, ridhjälm & piska. Ihoo.. nu kommer han igen, med piskan i vädret. Jag blir nästan rädd? Han är obehaglig.

Just den här tiden på dygnet känns det bättre att använda sig av frasen "God förmiddag" istället för "God eftermiddag." För mig börjar eftermiddagen i takt med skymningen och inte efter 12.00. Fast egentligen, om man verkligen ska försöka placera ordet rätt borde väl en eftermiddag råda efter middagen? Jag vet inte hur det är för er, men jag äter inte min middag kl 13.00 iaf. (Klart inte ni gör det heller..)

Jag simmade som tidigare nämnt igår. Konstaterade att det inte är min grej.. Kanske kommer testa några gånger till och se om min rastlöshet i bassängen minskar med tiden. Då jag masade mig fram längd efter längd kom att tänka på min gamla idrottslärare från högstadietiden. Hon kommenterade alltid min "stickfot" som hon kallade det. Vankades gick hon vid bassängkanten och småmummlade "..tänk på stickfoten Johanna." Men jag fick aldrig någon förklaring på vad en stickfot egentligen är (och jag brydde mig för lite för att vilja ta reda på det för den delen med..) Men nu när jag kom att tänka på det blev jag lite nyfiket intresserad sådär. Någon som vet..?

Gick på tåget på Södra station igår efter work. Tåget rullar in på T-centralen där det står med öppna dörrar i 5 minuter någonting. Jag hade den perfekta sittplatsen. Ni kanske tycker att jag är löjlig då jag predikar pendeltågsplatser hit och dit, men efter att ha börjat spendera 80 minuter dagligen på 'the train from hell' sedan augusti har det blivit en rätt så väsentlig del av mitt kommunaltrafiksliv.

I alla fall.. det går på endel människor, ovanligt få för att vara rusningstid tyckte jag. Lutar mig tillbaka och går in i mig själv litegranna. Plötsligt ser jag något som inte hör hemma i vagnen. Den första sekunden kan jag liksom inte fastställa vad det är jag ser, jag känner bara i kroppen att det är fel (ungefär som att helt random stöta på någon man känner utomlands, hjärnan hänger inte med i svängen.) Det tar ytterligare en sekund för mig att förstå att.. två DUVOR har flygit in i vagnen! De sprattlar, flyger in i fönster och säten, får panik - jag får panik. Vet inte vad jag ska ta mig till? Jag kan ju inte börja skrika helt hysteriskt? Vissa av människorna runt omkring mig hade inte ens uppmärksammat detta. Det satt en kille vid sätesgruppen intill min. Han lyssnade på musik och läste en bok, helt inne i sitt eget. Plötsligt flyger ena duvan in i honom med sprattelvingarna daskandes i hans ansikte. Han fattar ingenting först och börjar vifta med sina armar kors å tvärs. Tillslut flyger duvan några meter bort. Han visste inte heller vad han skulle göra? Börja skrika? Jaga ut dem? Springa ut? Sitta still? En sån här situation är ju ingen man lär sig att hantera under skolåren direkt. Jag bestämmer mig för att småspringa längre bak i vagnen och då kommer en duva efter mig och flyger rakt in i mitt huvud. Vet inte vad jag hinner tänka, men det är ju bara så typiskt mig att lyckas få det där skabbet efter mig (och dessutom på mig.) Blev äcklad och irriterad. Fågelsatar. Hann uppmärksamma att duvor blir väldigt stora då de fläker ut sig med vingarna åt alla håll och kanter (vilka dessutom viftar rabies, AIDS & pest-smitta ut i luften jag ska andas in) Tillslut lyckas några människor närmast dörrarna vifta ut fåglarna med några tidningar (snarare självförsvar?) När jag kom hem igen sanerade jag mitt hår. Så nu har ni fått svar på frågan.

Gissa vad som hände mig på pendeln hem idag?

1. En tiggare drog i min hästsvans.
2. En duva flög in i mitt huvud.
3. Ett barn kladdade med sin klubba i mitt hår.

Idag är glad. Det har varit full rulle hela dagen på jobbet. Jag har inte tänkt på något annat än vad som rör sig innanför dessa väggar. En underbar känsla.. (faktiskt) Och jag har så bra arbetskamrater. Jag måste bara berätta. När jag var sjuk och låg som döda fisken hemma i soffan framför Rachel Ray på teven (som för övrigt tror att pastawok med en marinad innehållandes en halv burk apelsinmarmelad är "SO healthy") fick jag ett sms. Jag ska faktiskt kolla mobilen nu och citera hela sms:et: "Hej hur är det med dig? Krya på dig! / Sandra, David och Johan" Fint va? Det är mina tre arbetskompisar här uppe på kontoret. Samma dag, fast kväll, skrev Martin från teknik till mig över internet: "Du får komma tillbaka nu, vi saknar dig här nere." Jag blir så smickrad av sånt där. Verkligen uppiggande! Men nu måste jag gå.. annars missar jag tåget. Herrrå..

Oksana måste ju vara gold digger? Jag har sugit på den här karamellen ett tag nu. Eller är det bara jag som ser "Chippen" som en otroligt tacky kille? Han kanske är snäll.. charmig liksom (väldigt omtänksamt att dra med sin svenska flickvän till Dubai för att ta ett exempel) Nej men seriöst nu då. Vad i helskotta gör en f.d. dokusåpa/ Sunblock-brud i Dubai? Jag har egentligen inga värdiga argument kring detta mer än att jag bara relatera till mig själv och mitt beslut kring ett liv som skyld kvinna i skuggan av min killes karriär i ett muslimskt land. No thank ya.

.. you don't need fake eyelashes. Annars finns dessa att köpa på Make Up Store för 95 kr. Jag rekomenderar dem verkligen. Väldigt mycket bättre än Depends, det märker jag redan nu (vilket iofs inte kom som en nyhet..) Man kan använda fransarna upp till fem gånger dessutom. De jag har på mig nu heter "Lady." En varm rekomendation bara.

'

Vad gör ni ikväll? Jag sitter vid matbordet och försöker lugna ner mitt party mood. Har lite svårt för sysslolösa fredagar. Jag tyckte att det var rätt okej då jag levde i förhållande, men nu för tiden är ju lugna helgkvällar katastrofalt stressande. Inte för att jag ser krogen som ett typ av raggningsharem (och inte för att jag sysslar med sådan trams överhuvudtaget, mormor farmor och farfar, bara så ni vet....) utan för att jag helt enkelt inte bidrar till ett jota under dessa förhållanden. Jag sitter som sagt på en stol och smågungar till Let's dance på trean.

Mina vänner tänker ni.. (oerhört bra vänner för den delen med.) Vi är inte de typerna som ringer varandra 20.30 för att anordna syjunta. Delvis p.g.a. de geografiska avstånden, men också för att vi alla är så jäkla bekväma av oss under vinterhalvåret. Jag tror att det är så iallafall. Dessutom har ingen avslutat körkortsprocessen förutom Stina i Australien, så vem pallar bussen? Och vad gör jäntorna på landet då det inte ens existerar kommunaltrafik därifrån efter klockan 19.00? Det var en roligare vardag då vi gick tillsammans i skolan (hatar att erkänna det klyshiga påståendet) men så är fallet. Nog babblat kring detta. Summan av kardemumman: Jag vill partaja, inte sitta här.

Jo, jag märker själv att jag hugger väldigt lätt på saker och ting. Stackars Natasha som säkert vill (..men inte kan) och för att inte tala om min mandarin som ändå smakade rätt okej när det kom till kritan. Till och med kaffemaskinen med "Het vatten" fick sig en svängom igår. Jag hoppas att ni inte får en felvriden bild av mig.

Dock är jag bara tvungen att fråga mig själv en sista sak innan jag pyser ner i sängen för att inviga natten. Vem i hela fridens namn skulle köpa hennes hemmagjorda armband (snarlikt skosnören) för 400 kronor? Herregud..

Ni kanske har märkt att min släkt läser min blogg permanent? Det började med att min mosters man (vilken jag väljer att kalla morbror) startade en blogg. Ganska rolig, dock är han sämre på att uppdatera. Min mamma hakade därefter väldigt snabbt på trenden. Därefter min mormor. Ja min mormor är en bloggare! Hon bloggar mycket om sin barndom och hon skriver otroligt klokt och fridfullt. Min farmor (och farfar?) har nu börjat läsa min blogg dessutom. Är det inte kul?

Förut skrev jag inte för någon. Visste knappt att mina närmaste vänner brukade titta in. Det bidrog ju iofs till att jag inte alls var lika begränsad, vilket jag ibland kan sakna (..måste jag medge) Men internet är ju till för alla, och om det är några jag vill ska uppskatta den här websidan så är det ju de människor jag står närmast.

Förstår dock om det stundtals blir alldaglig dagbokskänsla över det hela. Jag skulle, om jag "fick", skriva en hel roman om min känslor, bråk, svek och galna minnen. Så till er som undrar.. jag är faktiskt inte så tråkig som bloggen nog framställer mig för att vara många gånger. Internet är bara en väldigt lömsk och oprivat plats. Man vet aldrig vem som läser vad och i vilket syfte. Men jag är glad att intresset finns.

Morsning korsning denna ångestfyllda söndagsförmiddag. Jag skämtar. För min del innebär inte denna dag någon ågren överhuvudtaget. Att jag både är bakis och börjar jobba imorgon (efter 2 veckors fröjd) rör mig inte det minsta. Tvärtom. Jag är otroligt glad. Låter hurtigt, på gränsen till ironiskt, men såhär är fallet. Vet inte riktigt varför jag mår så bra som jag gör.. (inte minst med tanke på omständigheterna jag nyss nämnde) men ibland är det ju sådär. Humöret har sin egna lilla värld.

Tror att det delvis kan bero på gårdagen. Jag kom upp i tid.. mötte upp Charley, åkte till stan, lunch, strosa, utsällningen "Lura ögat" och fram mot kvällskvisten for vi hem till Johannes i Uppsala och träffade hela gamla ligan. Något jag gillar med det gänget är att de alltid (iallafall de gånger jag har varit med) förfestar till reggae. Är inte det den mest ultimata uppladdningen? Jag tror så. Reggae med inslag av Snook/Timbuktu etc. Nåväl.. sedan åkte vi till BJ som också var riktigt bra. Länge sedan jag hade en sån här lyckad parrekväll. Ville bara påpeka det. För när jag är glad ska ni vara glada. Ok?

..det vackraste som finns på denna jord. Aporpå årets show dvs, Victoria's Secret syftar jag på. (Förstod dock inte varför de valde att inleda med Usher av alla tänkbara musikaliska män? ..hrmm) Karolina och Heidi! Helt sanslöst vackra! Det här kommer att låta halvkonstigt, men jag är väldigt tacksam och glad över att jag föddes till kvinna. Skulle säkert ha varit tacksam över mitt manliga jag om så var fallet, men det ligger något förstående och jordnära i en kvinna som jag inte riktigt kan sätta fingret på, det finns där bara. Och det bästa alla så vackra på sitt eget vis! Applåder till oss!

Ikväll nalkas det nya årets mest ångetsframkallade tv-program, hähä! Min vän Charlotte, som jag firade in det nya året med, jobbar med underkläder och är numera en hejjare på både dittan och dattan inom det området. Imorgon ska jag dit och få personlig shoppingrådgivning. Hon har dessutom lovat att spana in underkläder i min storlek som hon tror att jag skulle gilla (vi delar nämligen samma smak inom detta *tummen upp*)

Då jag ändå blajjar på om kläder å så, så kan jag berätta att jag ska tillbaka till London i vår med min systeryster. En liten shoppingweekend oss emellan. Ända sedan jag åkte därifrån har jag känt ett starkt begär av att åka tillbaka. Ganska konstigt, fast på bra vis! Jag brukar inte känna så med resemål.


I Camden town, norra London. Gigantisk marknad, riktigt kul!