Morrn morrn vinterland



Nyhetsmorgon, frukost, chilly-musik, inget "skynd." Helgmornar är så.. bra. Hittar igen synonym till "mysigt", ett skitirriterande ord jag försöker bannlysa från ordförrådet p.g.a. överkonsumtion och snart öroninflammation, men ni hajar poängen. Det är en härlig stund.

Får i princip köldskador av att titta ut, och nu ska jag utamana ihjälfrysningsdöden med en promenad till Systembolaget och mataffärn. Har inget balsam hemma och har därför inte tvättat håret på fyra dagar. FYRA dagar. Det är många dagar för ett hygieniskt bortskämt hår. Fräsch tjej. Tacka uppfinnaren av torrschampoo säger jag ba.

Ska också försöka hitta ståltråd. Jag har ett litet projekt på G. Ni blev ni nyfikna va va va.

Med sikte mot helg



Tog en sovmorgon imorse och när jag kommer ut är det sol och sådär februarikrispigt ute. Vintern när den är rätt okej. Sitter i skolan nu och har eget arbete. Fredagsstämning. Ska möta upp min syster senare, äta middag och spana in hennes nya lya. Imorgon är det häng med tjejerna från klassen vilket ska bli supernajs. Kanske att det hinns med en liten visit till Vikinghallen på söndag dessutom, kolla herrmatchen. Blir nog bra detta serrrru.

Pingu


Hej bönor. Snart dags för hemgång. Har haft en produktiv dag, känns bra. Guldlådan är numera finito. Har ringt runt som en maniac och tjatat efter offerter hela dagen och tillslut ramlade de in i inkorgen. På torsdag blir det utställningsmingel på Malmen där alla bidrag samlas. Jag och min grupp är nöjda med vår prestation. Kommer upp här sen!

Idag har jag ävem pysslat med ovanstående. Hela resultatet.. kommer också sen! Som vanligt.

Pekingsoppa



Pekingsoppan pappa gjorde ikväll var GRYM. Har fortfarande chilibrännskada i munnen, men skulle kunna äta hela kastrullen. Han är duktig på asiatisk mat, den lurifaxen. Flera ggr har han gjort thairätter som är mycket godare än ute på relle. Båda mina päron är kunniga matlagare. Tur hade ju jag som föddes in i det kulinariska köket. Rent metaforiskt sådär.

Weekend



God sen afton. Kan knappt hålla ögonen öppna, är så trött. Helgen flög förbi. Skolpub i fredags som utvecklades till en helkväll. Drink med Mica igår på mysiga Svartengrens och sen mötte vi upp Sebbe och Nirre en snabbis innan hemfärd. Nu är det dags att haffa några sömntimmar. Godnatt!

Fredagssmask

Åh! Blev glad nu när jag kom till skolan och ser den här legolådan full med CUPCAKES! Heter det så? Muffins? Är det samma sak? Rosa och fina är dem iaf. Lisen är mästarinnan bakom dessa verk. Fredagen börjar bra.

Dagens kreativa


AUUURG!

Att kolla svensk handboll när den inte representerar svensk handboll är traumatiskt för bollhjärtat. Vill nästan gråta en liten förlusttår, men jag spar på det. Den här bloggen har varit alldeles för nedstämd på senaste. Jag skummade igenom lite nyss och tänkte: "Är jag den här?"

Därför ska jag berätta något.. som lyder.. som så.. att jag.. tog mig en reko springtur tidigare. Just idag var det jobbigt oskönt men ändå jätteskönt efteråt. Jag kämpar mig upp för en mördarbacke precis innan slutet som får Skalman att framstå som typ KILL BILL i jämförelse. En fysiksvacka på det och flåset liksom.. skrämmer en. I sin tur då, när jag väl är uppe och ser ljuset i tunneln inser jag ju vilken bra start på veckan det är att svettas lite. Börja veckan aktivt och det känns enklare att fortsätta i samma spår. Ens humör blir dessutom mer glatt, sägs det.

Konsten att lyssna


Kort och koncist: Egenskapen att avbryta andra är oförskämt. När någon avbryter mig kan jag inget annat än att ta det personligt. Om personen har satt sitt "avbryteri" i system, hur känner man när man skiljs åt efter en fika eller whatever? Tycker man att man har fått ut något av umgänget?

Ofta är det där en sådan sak som är svår att konfrontera. "Sluta avbryt mig!" känns hårt? Jag brukar fortsätta på min mening med högre röst fastän jag blir avbruten, just för att markera, men det tycks aldrig vara tillräckligt. Dessutom tappar man ju bort sig när någon plogar in och tar över, så "markeringen" i fråga avslutas ändå bara i något otydligt mummel och avbrytaren kommer vinnandens ur meningsfighten som vanligt.

Här är några tips till ALLA AVBRYTARE:

- Håll ut. När någon pratar och du kommer på en snilleblixt-historia som bara måste ut - memorera den. Försökt i alla fall. Det är inte jättesvårt, de flesta gör så. Fler vill säkert ta del av din historia, men de vill också höra vad den rådande talaren har att berätta. Tids nog kommer en lucka där du kan flika in med ditt bidrag, känn dig då välkommen.

- När du träffar en vän under perioden av timmar eller dygn, ifrågasätt dig själv huruvida du efter mötet vet mer om ditt alterego eller personen du nyss träffade.

- Uppmärksamma hintar. När dina medmänniskor fäster blicken i bordet, ner i kaffekoppen, på väggen eller in varandras ögon (ej dina) är det inte positivt.

"Äh, säg ba Sri Lanka"







Swollen orange and light let through



Pankies



Tyckte inte alls om pannkakor när jag var liten. Blev sur och sa "Jag vill ha riktig mat." Genialisk redan då. Pannkakor är inte mat. Men det är gott. Och smarrigt val när man inte vet om man är hungrig eller sugen eller kanske både och. Trevlig kväll med detta vilandes i magen nu.

Stackars er läsare

Min blogg är fortfarnade ful. Orkar/hinner verkligen inte ta tag i den. Det är alltså inte en ultraminimalistisk stil jag försöker köra på, har bara inte fått tummen ur. Och jag ska plugga design? Skämskudde. En halvgiltig ursäkt må väl vara att jag sitter med html all day long. Just nu är vi inne och grottar i php-kod för att kunna bygga egna mallar i Wordpress. Gyttja!

Vet inte om jag ska följa Annikas spår och flytta över till Wordpress. Igen. Hade ju bloggen där förr. Begränsningen hos blogg.se rent layoutmässigt är stor och nu när jag börjar kunna mer vore det ju kul att nyttja skillsen. Nyttja gyttjan.

Nog om det! Ska klura vidare på det senare. Nu måndagsjoggen!


Jag sammanfattar ingenting



Jaha. Har ni haft en bra helg ällär? Kan tala för mig själv och det har ordagrant legat ett tristesstäcke över de senaste dagarna. Det var trevligt i fredags, mötte upp grabbligan och tog en öl (vin) för Alex som ska tillbaka och jobba i x antal månader. Vi har även haft Wilma och syster på besök här, men det är något med årets tråkigaste månad januari som ba.. gör mig lätt trubbig.

Fast hääär kommer lite pepp:

- Min syster har ny lägenhet från och med februari. Kul! Vi har bestämt att våren+sommaren ska bli grym. Mycket fest och härligt flow. Taggad!

- Det är ingen snö. Att röra sig utomhus är fortfarande fullt fungerande. Att exempelvis kunna gå så snabbt man vill utan att halka. De två senaste arktisvintrarna har jag halkat i orimlig utsträckning. Det mest pinsamma var på Bondegatan mitt på ljusa dagen. Schadung! Eller nej. Det mest pinsamma var på Märsta station. Landade på mage. Men jag har förträngt det av ren och skär skämsdöd, så den gills inte. Det värsta är ju när man inte har någon att skratta med? När man ensam reser sig och ska förhålla sig på något vis som aldrig kan bli naturligt.

- Guldlådanprojektet i skolan går framåt. Vi har en bra idé. 

- Jag har bokat klipptid om 1½ vecka. Ska bli skönt att få struktur på svallet.


Be nice


It's always darkest before the dawn



Malin tipsade mig om den här låten idag. Är helt fast i den, redan. Älskar energin. Hög volym, check.

-


Klassrum & klaustrofobi

Varje skrivbord jag nyttjar förvandlas till ett avlastningsharem och just nu finns här de mest irrelevanta objekt. Det stör mig något enormt att jag exempelvis har en kryddburk kanel här. Vad fyller den för syfte? Detta följs av tre kartonger olika te-sorter, en tom kaffemugg i papper, en tom kaffemugg i porslin, en tom pet-flaska, en tom godispåse, en tom platspåse, ett pennfodral, en pennburk, två högar med block och papper... (det blir ett långt blogginlägg om jag fortsätter.)

Det jag försöker säga är att jag har det trångt. Det slutar nämligen inte med ett prylpyntat skrivbord. Det ligger sladdar på golvet där jag vill placera mina fötter och är det något som på DJUPET STÖR MIG är det att ha fötterna/foten på en sladd. Försöker vara den större människan ifrågasätta varför jag finner detta jobbigt. Hur kan jag låta irritationen gentemot en sladd sänka mig på det här viset? Jag vet inte.

Jag gillar min skrivbordsgranne Josefine. Jag blev väldigt glad första dagen hon intog plasten här bredvid. Hon verkade normal liksom. En sådan jag åtminstonde kunde grannprata lite med utifall att jag inte skulle få några kompisar (på riktigt, ja.) Men faktum kvarstår att hon sitter ytterst och jag sitter innerst bredvid en vägg full med mönstrade julpapper, kakeldekor och övrigt plotter. Jag är så inlåst av förmål från alla håll och kanter. Jag kvävs.

Min enda luftlucka är uppåt mot fyra bländade ljusrör. I bunkern utan fönster.

Jag måste städa skrivbordet.

Green tea



Gomorrn. Tisdauuug. Tråkdag. Min relation till tisdagar kommer nog aldrig bli helt okomplicerad. Det är ju den bruna dagen (om ni minns min accosition med veckodagar och färger) Och hur kul är brunt? Hur kul är det att inte ens halva veckan har passerat?

Varje morgon dricker jag te. Eller jag börjar ju med kaffe till frukosten, men sen när jag kommer till skolan dricker jag te mest för att.. jag gillar förtäring och tycker det är lite mysigt med varm dryck på morgonkvisten. Det här gröna teet från Lipton är min favorit just nu. Smarrismarr.

Min skräck

Jag börjar att finna kläder och mode.. mindre viktigt. Jag resonerar mig fram till att pengar kan läggas på något trevligt istället. Kanske något socialt? Detta följs av att jag slutar tona håret i falsk övertygelse om att jag är nyfiken på hur min riktiga hårfärg ser ut när det i själva verket handlar om att jag inte orkar. Jag slutar motionera för att.. det är kallt ute. Det blir bättre promenadväder i vår, eller sommar, eller höst. Det faller sig jobbigt att gå upp på vardagsmornarna och att sminka sig blir synonym med fest. Tillslut har jag glömt hur man gör och jag börjar kladda med ögonskugga upp under ögonbrynen och klumpig mascara appliceras i för många lager och jag står där framför badrumsspegeln och tänker "rätt piffigt ändå." Successivt väcks därför något intresse till liv igen och jag tar lån på Lendo för testa fillers i läpparna. Mina vänner har stegvis slutat höra av sig för de känner att vi har "utvecklats åt olika håll" och jag har ätit för mycket transfetter och kollat för mycket Keep it up with the Kardashians för att fatta piken. Jag har helt enkelt blivit lite trög i huvudet av min livsstil. Tänker att "brudarna", som jag tilltalar dem som, är rätt schyssta ändå och att vi kommer säkert dra på den där partykryssningen jag har hintat om i månader. Att hålla mig uppdaterad vad som händer i samhället, engagera mig i debatter och nyheter är skittråkigt eftersom att "dom där politikerna bara lurar mig på mina skattepengar." Jag upptäcker att Eldorados grillkorv smakar lika bra som Scans och budgetmärken parkerar sig allt stadigare i skafferiet på samma sätt som hygienartiklarna i badrumsskåpet. Mina fyllda läppar har gått tillbaka, lämnat en knöl eller två, men vid det här laget har det blivit enklare att dölja misären med läppenna och läppstift istället för att besöka läkare. Leggins ersätter all form av åtsittande byxor. Jag börjar använda urringat eftersom att min viktuppgång har generar en, vad jag tror, sexig D-kupa. Jag går "på lokal" själv, dricker enbart vodkadrinkar och prackar på shots till ställets sunkkillar i tron att vi ska "röja" fastän de sedan oförståeligt försvinner och dagen efter drar de skämt om den tragiska kvinnan i baren.

Så en dag ställer jag mig rakt upp och ned framför spegeln och verkligheten kommer för första gången ikapp mig. Som att jag fram till då har levt på att "jag är som jag alltid har varit" men nu liksom inser vilken tragik som har utvecklats i min förblindande bekvämlighet. Och jag lutar mig mot väggen "a la filmscen" och sjunker gråtandes ned mot golvet men faller de sista 30 cm p.g.a. tung kroppshydda. Och därifrån kryper jag till köket, fram till frysfacket och glasspaketet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0