the jonie website

Kan ni fatta att det är SOMMAR? Har längtat sedan oktober. Ljusa kvällar, rosé, skärgården, sommarflirtar, bruna ben. Jag finner inga ord för min kärlek till det här!! För mig är sommarn livet. Jag härdar okt - april för detta. Glöm inte att för inte så länge sedan var det på det här underlaget vi halkade omkring:



IS. Grusad is. Så deprimerande att det gör ont i magen.

Att investera i nya träningskläder lyfter verkligen motivationen att röra sig mer. Nu den 25e ska jag ut och jaga nya träningsskor. Har haft mina i två år, vilket är ett år för mycket enligt "regelboken."

En annan grej som inspirerar. Jag såg en kvinna springa intervaller upp för en brant uppförsbacke när jag var ute och gick ikväll. Min uppfattning var att hon var ganska otränad, men hon kämpade som en maniac upp för den där backen. En annan gång när jag var ute och gick mötte jag en joggandes, väldigt överviktig man. HAN var TRÖTT. Kunde bara föreställa mig hur det kändes för honom. Blev så IMPONERAD. Det är ju en sådan situation som verkligen bevisar vilja. När man möter en hurtig jäkel som knappt flåsar, typ med kläder likt dessa ovan (...) känner man ju mest.. prettotönt ät en macka.

Ne, är det något som faktiskt på djupet berör mig är det viljan att förändra sig från ett svårt utgångsläge. Ba: NU HAR JAG BESTÄMT MIG. Karaktären i det läget. Inspirerande!!

Stilla söndag. Kanske t.o.m. något för lugn för samvetet. Har bara njutit av värmen, lyssnat på dokumentärer ur SR-arkivet, solat.. gått promenad.. hmm.. tvättat en maskin kläder. Ni vet, bara varit. I torsdags bestämde jag mig för att inte boka upp en endaste liten grej den här "ledigheten." Vilket resulterade i en redig tristess igårkväll, men annars har det varit skönt och faktiskt något jag ska lära mig att göra oftare.

Nu blir det en jogg i kvällsolen, ladda inför måndagen. Please copy me kommer och föreläser. Hans bloggpaus är över nu dessutom, man tackar.

Varför känns det, varje vår då man bestämmer sig för att shortsen ska på, som att någon velighet och osäkerhet smyger sig in i tankeverksamheten? Det är ju trots allt maj, och det är 17 grader varmt (i skuggan) och jag ska träna. Shorts måste ju vara legitimt i detta fall?

Och nu har ju jag införskaffat dessa neonfärgade varianter som får mina decemberbleka kaliber att se iaf lite levande ut. Eller ptja.. de förvärrar inte tillståndet iaf.

Mer musik! Lyssnar på den här non stop just nu.

Läser ett inlägg hos Anna Hibbs om muslimska kvinnor i burka. Jag länkar. Hon skriver bl.a att det ser läskigt ut, och att det blir en märklig kontrast då en heltäckande kvinna går bredvid en "normalt" klädd man. Hon avslutar med att hon är glad att vi i väst har kommit så långt i väst, även fast det såklart finns förtryck här också, av annan karaktär.

Jag håller med i det hon skriver. Denna sammanfattning dock, vilken jag tror representerar var och varannans uppfattning i det svenska samhället, är så himla lätt skrapad på ytan. 

Det blir naivt och lite pinsamt hur vi i västvärlden okritiserat anser att här "lever vi rätt." Att vår utvecklingskurva är ett universiellt ideal. Jag har satt mig in i ganska många debatter gällande burka och kvinnligt förtryck och jag upplever det som att kulturella olikheter och förståelsen för dem (nödvändigtvis inte acceptans) är väldig låg. Jag tror att tanken är vanlig: "Bara kvinnan får av sig burkan är 'problemet' löst." Och speciellt i ett land som Sverige där det finns så mycket hjälp och stöd och coachning för kvinnor att agera självständigt, starkt och bli individuellt (...) 

Liksom var ska man börja? Hur resnonerar vi då en stor del av Sveriges invandring har bakgrund i kollektivism? Där släkt/familj och heder är livsavgörande, och det med ett patriarkat som inte försvinner bara för att landsgränser överstiges. Burkan påminner oss om en moralisk, politisk och sociologisk struktur vi inte alls förstår oss på. Och förstår vi inte, då blir vi rädda, och blir vi rädda stöter vi bort och tycker negativa saker. 

Det pratas mycket om att acceptera varandras olikheter (lite trendfaktor på den, jo) - men det vi menar är att acceptera olikheter på våra egna villkor. En vanlig uppfattning anser jag vara att kulturella olikheter är nice så länge de inte frånskiljer sig allt för markant från våra egna. En libanesisk festmåltid känns lite lagom kulinariskt, men att arbeta jämsides men en kvinna i burka - mjea, inte så trevligt längre.

Nu låter jag lite som den kulturromantiker jag inte är. Exempelvis håller jag inte alls med om att "många kvinnor väljer burka självmant."  Det finns så många faktorer i samhällen som absolut inte är självvalda. Näst intill inga alls. Att påstå att burkan är självvald är närmast absurd. Däremot kan det i många fall vara accepterat, men den distinktionen bör förtydligas.

Min poäng är att flagga för min allergi gentemot klappandet på huvudet. Att skapa någon slags hierarki i sina egna tankbanor om vad som är normen för ett gott liv. Min åsikt står fast vid att förtryck är universiellt och ter sig olika i olika sammanhang. Vi i västvärlden har kommit otroligt långt i många avseenden - men något facit existerar inte.

(Bara det faktum att tänka: Vi har kommit långt, som en slags tidslinje, är typiskt tankesätt för västerlänningar. I andra kulturer ter sig detta i "sprialform" och då lägger man in helt andra värden. Vi är så otroligt präglade av vårat emiska synsätt i precis allt vi kommer över.)

Har velat bleka tänderna i flera år. Förstår inte varför jag inte bara har gjort det?

Men däremot gillar jag inte när tänderna ser nyblekta ut. Sådär att man reagerar på hur onaturligt de lyser upp. Gissar att det är så i början precis innan det "har lagt sig."

Jag bokade tid för tandblekning idag, ett erbjudande via Groupon. 870 kr istället för typ 4000 kr. Tänkte att det är ödet som ville sparka mig i baken. Däremot fanns det inte tid förens AUGUSTI eftersom det många i kö. Haha, fail. Men nu är det ju bokat, och jag får vänta tålmodigt. Kanske är en rätt nice grej att göra i slutet av sommaren (kontrast till brännan.) Och en uppfärschning inför hösten.

Gäääsp och godmorgon. Det slog mig att min långhelg kommer infatta plugg, plugg och åter plugg. Har en hel del högar att mata av de kommande veckorna innan sommarlov. Sheeeit, sommarlov? För slappt. Apropå sommar hade vi AW (AS) på Josefina igår och invigde sommaren. Härligt uppstyrt där.

Fika med Mickan och en sväng ned till hamnen därefter.

Har nyss svtplayat Dokument inifrån - "Ingen riktig våldtäkt" med Robyn som berättarröst.

Jag verkligen uppmanar er att lyssna på hur ungdomarna uttrycker sig när de pratar kring våldtäkt. Killarna och tjejerna som intervjuas refererar fortfarande till "den korta kjolen", att en tjej inte bör bli för full, att en tjej kanske ljuger, hon får väl skrika och göra motstånd och att killen kanske inte fattar signalen. Mest mörkrädd blir jag över att höra detta komma från tjejerna själva (26.40 in i klippet.)  Min f.d föreställning var en utveckling i fråga om genus och jämställdhet, och främst hos unga tjejer och deras kunskap kring integritet. Vet inte vad jag har grundat denna föreställning på, för om attityderna i dokumentären speglar en allmän inställning, då har jag varit ute på rejäla villovägar.

Hela dokumentärens innebörd är jobbig att se och höra på, men just intervjuerna och hur det pratas kring våldtäkt och kvinnans förlorade rätt är det som skrämmer mig mest. De fnissas till ibland, skrattas bort, tycks mest ingenting emellanåt.

Och sedan suckar vi andra högt över det dagliga tjatet kring genusdebatten.

Uppenbarligen har den inte ens börjat.

Är så trött och irriterad just nu. Har varit förbi 3-butiken tre gånger nu för att skaffa ny mobil i och med att de då förlänger min bindingstid. Smidigt liksom. TROR MAN. Första gången var jag förbi och pratade med en kille där, allt grönt. Kom tillbaka dagen efter för att hämta telefonen, vilket då inte gick helt plötsligt för att jag var tvungen att förkorta min nuvarandra bindingstid (yada yada förklaring) med dem och detta kunde bara göras genom kundtjänst? Gjorde detta imorse efter typ 20 min i telekö, går dit idag för att hämta mobilen - då börjar det inte gälla förens vid 00 inatt!! Och jag liksom står där och ba: Men det här är tredje gången jag är här och andra gången som ni strular till det, ni måste ju kunna "rucka" på några timmar så jag kan kan få mobilen nu? 

Nej, för i "systemet" finns begränsningar. Blev ordagrant galen på killen! Egentligen blev jag galen på 3 och deras regler, deras "system", men han blev där och då liksom allt som representerar 3. Han är den enda jag kommer tänka på då någon nämner 3 i framöver.

Imorgon har vi en redovisning för ett projekt som vi har jobbat med i 2 månader. Tror även det ligger och spökar i mitt otåliga humör. Men det ska gå vägen! Sedan helg.

Ett härligt valborgsfirande igår borsett från att jag blev en Iphone fattigare. Mitt egna fel dock. Känner mig så handikappad utan den? Satt på tåget idag och sysselsatte mig med att kolla ut genom fönsterrutan. Kändes konstigt. Det skrämde mig att det kändes konstigt. Den digitala världen på gott och ont.

Bilden här ovan är från eftermiddagsferren på BJ igår. Sånt jäkla drag där, sjukt kul! Vill ba hoppa in i bilden och va där igen. Kommer fler bilder sedan, men nu ska jag kolla filmen Tinker Tailor Soldier Spy. Har velat se den jättelänge, men det var konstant fullt i biosalongerna när den gick. Ett tecken på att den måste vara sevärd?

 

Relaxing med söndagsmornar när det är sol ute och nyhetsmorgon på "televisionen." Ska snart avverka ett berg med tvätt, ut och jogga och plugga lite. Det är så otroligt skön nu när våren börjar titta fram på riktigt.

Min kärlek till oversizetröjor. Den kommer alltid att finnas. Spelar ingen roll om jordens alla fashionistor går ut i oversizestrejk - min samling tält rör'rom inte. Tycker det är lika snyggt på killar med en överdel som är medvetet loose. Det känns obrytt men ändå.. brytt.

Köpte oavstående på Topshop idag. Gillar den verkligen.

Hihi. Designtorget!